Debattartikel av Christina Öberg, Professor vid Centrum för tjänsteforskning, Karlstads Universitet och associerad till forskningsinstitutet Ratio.
Välkommen att skicka in inlägg och kommentarer på publicerade debattartiklar. Dessa får innehålla högst 3000 tecken inklusive blanksteg och skickas till redaktionen.
Vi kommer att publicera utvalda kommentarer i anslutning till artikeln.
Vill vi att examensarbetet (master-/magisteruppsatsen eller det självständiga arbetet) ska handla om skrivandet eller om undersökandet? Vill vi att det ska utgöra en egen genre med egen tradition eller ska det vara kopplat till den forskning det faktiskt ämnesmässigt anknyter till? Vill vi bedöma examensarbetet på förmågor enligt kursplaner eller baserat på form? Tanken med det här debattinlägget är att väcka funderingar kring examensarbetet, dess genomförande, rapporterande och bedömning.
”Omvärlden är föränderlig.” Det fanns en tid när varje examensarbete av hävd och tradition började ungefär så. Denna initiala mening följdes av en ping-pong-övning som hette duga. Som läsare kastades man mellan idéer om vad arbetet egentligen skulle handla om. Sedan ett syfte, gärna formulerat som ”utöka kunskap om”. Och det fortsatte så. Referensramar som primärt handlade om att definiera ord. Metodavsnitt där författaren redogjorde för allsköns val och några därtill om hur man kan genomföra en undersökning.
Medan vissa examensarbeten i dag har bytt sin föränderliga omvärld mot något i stil med ”hållbarhet är viktigt”, är examensarbetet i mångt och mycket kvar i gamla mönster. Frågan är varför. Är det dags att vi flyttar in examensarbetet i nutida forskningstraditioner och låter det visa forskningsförmågor bortom skrivandets?
Inom samhällsvetenskapen kan forskning beskrivas som forskningsdesign och genomförande, eller anses vara kopplad till argumentationsförmåga och skrivande. Detta har att göra med samhällsvetenskapens – och inte minst företagsekonomins – position mellan naturvetenskapen och filosofin. Inom naturvetenskapen vill forskare avrapportera sina resultat. Inom filosofin vill de betrakta, argumentera, övertyga och ibland provocera. I kursplaner till examensarbeten i företagsekonomi beskrivs antingen endast mål kopplade till undersökningen eller undersökningen ihop med skrivandet. Kursen har en titel som signalerar undersökningen (”examensarbete”) eller det skrivna (”master-/magisteruppsats”). Men hur examineras faktiskt examensarbetet? I de protokoll som använts på de lärosäten där jag examinerat examensarbeten de senaste åren har fokus huvudsakligen varit på det skrivna. I en anda av detaljbedömning – inte sällan på bekostnad av helhetsbedömning eller till och med frågor om huruvida examensarbetet uppfyller sitt syfte – har det textuella hamnat i fokus. Introducerar inledningen problemet? Snarare än: håller undersökningen en kvalitet där bidrag ges, teoretiskt eller empiriskt? Vad som bedöms är förmågan att argumentera snarare än förmågan att designa och genomföra en undersökning.
Här kan man så klart leka med tanken om huruvida ett examensarbete behöver vara i skriftlig form. Kunde studenterna lika gärna lämna in en film? Eller, om vi ska anknyta till ännu friare tankegångar, visa sin undersökning och dess resultat i en dans?
Det senare kan kanske ses som väl radikalt, men det sätter fokus på textens vara eller inte vara för ett examensarbete. Om vi nu bestämmer oss för att ett examensarbete behöver finnas i skriftlig form, landar vi snabbt i nästa fråga: Ska ett examensarbete ha en viss form? Och: ska det ha sin egen genre? För mig synes det som att examensarbetet glidit längre och längre bort från hur forskning rapporteras och att arbetet klamrar sig fast vid en sedvänja som bara följer av ett oreflekterat repeterande av gamla traditioner. Varför? Företagsekonomin har fler forskningstraditioner, och kanske större skillnader mellan dessa, än vad som tycks råda mellan naturvetenskapen och filosofin. Om jag generaliserar lite handlar delar av organisationsteorin om att tänka i någon annans tankebanor. Den industriella marknadsföringen har inte sällan satt det empiriska i centrum och tryckt på praktisk relevans. Och det fortsätter så, mellan olika forskningstraditioner kopplat till olika subdiscipliner, men även inom och mellan olika skolbildningar. Men om forskare i artiklar och avhandlingar bryr sig om att fånga sin läsare, tidigt berätta vad en text handlar om, precisera sitt syfte bortom fladdriga ”utöka kunskap om”, så borde examensarbetet kanske också göra det? Och om forskaren snarare reflekterar kring olika teoretiska perspektivs inverkan på förståelsen för ett fenomen än redogör för alla härliga metoder som inte används, då borde kanske examensarbetet också vara öppet för det?
Jag menar att det är dags att ta tillbaka examensarbetet som ett verktyg för att utveckla studenters förmågor avseende att designa och genomföra en undersökning bortom textproduktionens skicklighet. Det är dags att låta examensarbetet knyta an till forskningen i både sitt genomförande och sin form. Och det är framför allt dags att vi börjar diskutera om examensarbetet i sig ska vara mer än en text och en skrivprocess i en genre som seglat i väg allt längre från såväl praktiskt som forskningsmässigt skrivande. Oavsett vart vi är på väg, tror jag att det är viktigt att examensarbetet följer med i den utvecklingen, i stället för att med hävd och tradition bejaka något som blivit kvar i det förgångna medan omvärlden är, tja, föränderlig.
Frågor att diskutera vidare:
• Är det förmågan att skriva eller förmågan att undersöka som examineras?
• Hur syns detta i kursplaner och examinationsprotokoll?
• Hur bör examensarbetet knytas till gängse forskningstraditioner?
• Bortom kursplaner och examinationsmål: Vad är examensarbetets egentliga syfte i utbildningen?
• Hur gör vi examensarbetet relevant både i professionsutbildning och i forskningsförberedande utbildning.