Sverige har en lång tradition av olika typer av arbetsmarknadsutbildningar och andra typer av stöd för att minska arbetslösheten. Personer som av olika skäl har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden har möjlighet att få stöd genom arbetspraktik, så kallade instegs- eller nystartsjobb, lönebidrag eller liknande. Villkoren ser lite olika ut, men utgångspunkten är att stöd baseras på individens behov och betalas ut till arbetsgivaren som kompensation för arbetsträning och/eller nedsatt arbetsförmåga – oavsett om personen arbetar hos en privat eller offentlig, vinst- eller icke vinstutdelande aktör.
Sedan 1990-talet har insatser i så kallade arbetsintegrerande sociala företag och insatser i frivilligorganisationer uppmärksammats alltmer då privata aktörer på olika sätt ”bjudits in” som utförare på flera välfärdsområden där offentliga aktörer i allt större utsträckning agerar som beställare av tjänster. I den här artikeln kopplas dessa typer av insatser till de förändrade samhällsstrukturer som vi sett under de senaste decennierna och som har påverkat villkoren för den tredje sektorn inom bland annat social omsorg. Avslutningsvis lyfts behovet av att ställa de kritiska frågorna kring hur de förändrade samhällsstrukturerna klarar att på ett systematiskt sätt möta behoven för dem som är målgruppen för insatserna.
Så kallade arbetsintegrerande sociala företag, såsom Basta eller Vägen Ut-kooperativen, är företag som specialiserat sig på att arbeta med människor som har det svårt på den ordinarie arbetsmarknaden. Inspiration har bland annat hämtats från de sydeuropeiska sociala kooperativ där före detta missbrukare eller personer med funktionsnedsättningar tillsammans med anhöriga organiserar verksamheter som ger samvaro, delaktighet, rehabilitering och försörjning. I bland annat Italien växte dessa verksamheter fram som ett svar på en ökad efterfrågan på välfärdstjänster. Men i stället för utveckling av offentliga verksamheter, som i den nordiska samhällsmodellen, så kom de sociala kooperativen att få ett större utrymme.
Europeiska socialfondens etablering i Sverige i samband med det svenska medlemskapet i EU 1995 bidrog till utvecklingen av arbetsintegrerande sociala företag i Sverige. De flesta arbetsintegrerande sociala företag har någon gång haft utvecklingsbidrag från just denna fond. Utvecklingen har också påverkats av andra insatser. Under flera år har till exempel företrädare från dessa verksamheter, tillsammans med kommuner och myndigheter, arbetat aktivt för att undanröja hinder för samt synliggöra de arbetsintegrerande sociala företagens bidrag till ”allas rätt att arbeta 100 % av sin förmåga” (www.sofisam.se).
Men det är inte bara arbetsintegrerande sociala företag som är engagerade på detta område. Många frivilligorganisationer engagerar sig också i arbetsträning. Dessa har inte alltid arbetsintegrering som sitt huvudsakliga ändamål men ser att det ligger i linje med sociala åtaganden. De har också verksamheter som kan lämpa sig väl för just detta ändamål. Men för de organisationer som har påtagliga inslag av frivillighet innebär det också vissa spänningar mellan att å ena sidan basera sin verksamhet till stor del på frivilliginsatser och att å andra sidan verka för att människor ska få arbeten. Låt mig här lyfta fram Röda Korset som ett exempel.
Röda Korsets huvudsakliga ändamål är att förhindra och lindra mänskligt lidande var och när det än förekommer, skydda liv och hälsa och säkerställa respekt för varje människas värde, särskilt under tider av väpnade konflikter och andra nödsituationer, arbeta för att förebygga sjukdom och främja hälsa och social välfärd, uppmuntra frivilliguppdrag, beredskap att ge bistånd och en universell känsla av solidaritet gentemot alla som behöver rörelsens skydd och stöd. (www.redcross.se)
Skapa möjligheter för arbete nämns här inte explicit, men däremot att främja hälsa och social välfärd, vilket är centrala argument, om än inte de enda argumenten för satsningar på att integrera människor på arbetsmarknaden. I stället lyfter Röda Korset fram frivilligheten: ”Volunteers are our strength. They are what defines us and what makes us a unique humanitarian force in the world”, som det uttrycks på Röda Korsets internationella hemsida (www.ifrc.se). Endast då det finns särskilda behov anställs personal för att i första hand sköta samordning och administration; det kan också vara så att behoven kräver en utökad kapacitet som i sin tur kräver ett anställningsförfarande.
Detta är motstridigt med det arbetsmarknadspolitiska syftet att skapa lönebaserade arbeten. Trots detta har Svenska Röda Korset uppemot tusen personer som utifrån någon form av arbetsmarknadsaspekt jobbar i till exempel den second hand-verksamhet som finns runt omkring i landet. Det finns uppenbarligen stora möjligheter att, inom ramen för det frivilligbaserade arbetet, ge stöd ”på väg in” på arbetsmarknaden, i form av social samvaro, konkret arbets- och/eller språkträning samt kontakter med nätverk som kan komma till nytta för att på sikt etablera sig på den ordinarie arbetsmarknaden.
Privata aktörer, ideella såväl som vinstdrivna, har de senaste decennierna ”bjudits in” till att verka på flera välfärdsområden, inklusive det arbetsmarknadspolitiska (Gawell, Sundin & Tillmar 2016). Konkurrensutsättningen av de offentliga verksamheterna har inneburit alltmer marknadsliknande villkor genom upphandlingar och/eller olika typer av kundvalsmodeller. Forskning visar att flera av de organisationer som bedriver social service vittnar om att konkurrensen har ökat – i alla fall på de områden där ekonomiska intressen kan tillgodoses. Samtidigt vittnar ett antal frivilligorganisationer som arbetar med social utsatthet om en ökad efterfrågan, inte i ekonomiska termer utan baserat på behov såsom social samvaro, delaktighet och försörjning, som är grundläggande aspekter av vad arbete kan betyda för enskilda individer såväl som för samhället. Den behovsbaserade efterfrågan har ökat trycket på insatser från frivilligorganisationer likaväl som på enskilda individer och dess anhöriga.
Den tredje sektorn, dit såväl frivilligorganisationer som sociala företag räknas, har tidigare varit en nära bundsförvant till staten i form av kommun, landsting eller nationella myndigheter. Denna sektor har nu kommit att möta mer marknadsliknande villkor på en arena för välfärdstjänster, där sociala företag och frivilligorganisationer konkurrerar med privata vinstdrivna företag. Å andra sidan visar forskning också exempel på att ansvaret för social omsorg för utsatta människor i ökad grad åläggs så kallade frivilliginsatser genomförda av anhöriga eller ideella organisationer. I den så kallade välfärdstriangeln illustreras förändringarna genom pilar i två olika riktningar (se figur nedan).
Det finns många fantastiska exempel på hur människor funnit gemenskap och metoder som fått arbetslivet att fungera i de företag eller andra organisationer där man utgått från varje individs förmågor. Det finns också många exempel på hur deltagarna stärkts då de fått vara med och påverka sin egen situation, de verksamheter de arbetar med och samhället i stort (se t.ex. Gawell 2013).
Detta är i sig inte överraskande. Vi vet att arbete kan utgöra en grund för både gemenskap, försörjning och välmående, under förutsättning att det är sunda arbeten som är anpassade efter vars och ens förmåga. I dagsläget saknas det dock fortfarande systematiska uppföljningar som belyser dessa och liknande typer av insatsers betydelse utifrån just enskilda individers perspektiv. Och det är viktigt, särskilt då intresset ökat i och med de förändringar vi sett i samhället under de senaste decennierna, att ställa kritiska frågor kring villkoren för dessa insatser för de sociala företagen och frivilligorganisationerna och för de enskilda individer som är målgruppen för insatserna – oavsett om man är forskare, politiker eller praktiker.
Docent i företagsekonomi vid Södertörns högskola
Referenser
Gawell, M. (2013). Socialt företagande och försöken att finna fungerande sätt. Arvsfonden. https://vagenut.coop/wp-content/uploads/2017/06/Socialt_foretagande_utvarderingsrapport_print_arvsfonden_2013.pdf
Gawell, M. (2015). Social enterprise in Sweden: Intertextual consensus and hidden paradoxes. Liege: The International Comparative Social Enterprise Models (ICSEM) Project. https://www.researchgate.net/publication/314121071_Social_Enterprise_in_Sweden_Intertextual_Consensus_and_Hidden_Paradoxes
Gawell, M., Sundin, E. & Tillmar, M. (2016). Entrepreneurship invited into the (social) welfare arena. I L. Andersen, M. Gawell & R. Spear (red.), Social entrepreneurship and social enterprises in the Nordic countries. New York & London: Routledge.
Pestoff, V. (1998). Beyond the market and state: Social enterprises and civil democracy in a welfare society. Aldershot: Ashgate.